Jag vill väcka honom när han sover, för jag saknar honom. Jag vill hålla om honom för evigt och skydda honom från allt det onda som finns.
Tänk att man kan titta på honom timmar i sträck. Ett sovande barn. Så fridfullt, oskyldigt och vackert. Små ryckningar i ansiktet, leenden och en liten bröstkorg som rör sig upp och ner. För mig är det bilden av livet.
Tänk att man kan älska någon så det gör ont.
Idag har vi badat, som vi gör varje tisdag. Att vara nästan sju månader och älska vattnet så mycket så man simmar redan när man står på bassängkanten, det tror jag är definitionen av lycka.
Han är så duktig och orädd i vattnet. Han simmar och dyker utan minsta bekymmer. Och det gulligaste jag vet är när han kniper ihop ögonen och munnen när han vet att ett dyk är på gång.
Eller förresten, allt han gör är det gulligaste jag vet.
